...vi ska träffa en mäklare på tisdag för vi vill nog sälja huset och flytta in till stan igen.
Ja nu vet jag att det är många som blir jätteförvånade men det är flera olika skäl till detta. Ett är att Ludde redan går i skola i stan och att vi funderar på att Philip oxå ska börja där i höst plus att både jag & Patrik jobbar i stan.
Sen känner vi att det tar mycket tid och kostar en hel del pengar att ha hus, visst vi bor billigt med tanke på hur vi bor men vi vill hinna med annat oxå.
Vi vill kunna resa med barnen, hitta på roliga utflykter m.m. men gör vi det då har vi dåligt samvete för att vi inte hinner med huset och är det tvärtom att vi lägger en massa tid på huset så får barnen lida för det.
Så vi har hittat några lägenheter som vi är intresserade av och ska titta på den första på söndag! Det är en femma centralt i stan så vi får nära till våra jobb och barnen till skolan men samtidigt så är det nära till Gröningen och Kärnanparken. Så det blir både cityliv och grönska samtidigt!
Vi har bott här i vårt hus nu i fem år och trivts jättebra, men varför bo kvar när vi båda känner att det inte känns helt rätt...? Vi vill som sagt få ut mera av livet än bara bo, för ska vi bo kvar här så kommer det bli så att vi inte kommer kunna resa, och det får bli hemma semestrar. Visst det är inget fel på det så har många det, men om vi nu har möjligheten att förändra detta och få ett bättre liv så varför ska vi inte göra det då.
Så nu i helgen blir det en massa fix, vi ska köra bort alla lådor, måla i vardagsrummet, storstäda överallt och flytta om lite möbler å så... vi kommer att vara helt slut på onsdag :-) men det kan det vara värt. Vi vill ju såklart att mäklaren sätter ett sjysst pris på vårt hus.
Jag återkommer så fort det hänt något på denna fronten och uppdaterar...
3 kommentarer:
Det låter som ett genomtänkt och bra beslut! Så spännande! Lycka till med mäklare, visningar och FLYTT! :-))
Tackar... Jo det känns rätt så jag hoppas att allt går bra på tisdag när mäklaren kommer och ska värdera och fotografera vårt hus.
Blir lite nyfiken, vem är du?
Oj nu ser det ut som om min son kommenterat det du skrev, men han var inloggad och det såg jag inte förrens efter jag skickat min kommentar. Så kan det gå när man har för bråttom :-)
//Cattis
Skicka en kommentar